Tåget rullar söderut
När jag sist skrev hade jag ganska nyligen kommit hem från Stockholm och nu sitter jag i tåget på väg till den stora staden igen.
Det blir många tågresor då barnbarnet bor i Stockholm.
Jag är glad att de trots allt bor såpass lättillgängligt även om jag helst av allt ville ha dem närmare så vi kunde ses oftare.
Livet i övrigt har varit lite rörigt ett tag och jag kommer inte riktigt in i de rutiner jag önskar.
Men tids nog blir det väl bättre.
Jag försöker att inte tänka alltför mycket framåt utan tar dagarna som de kommer.
Men tankarna vill liksom inte sluta snurra runt och kanske är det också därför som livet blir lite rörigt.
Jag är sån som person där det mesta som ligger framför mig ska vara ganska väl inplanerat.Jag vill veta och är egentligen ingen som kan vara spontan och tar dagen som den kommer.
Även om man aldrig kan veta allt så känns det bra att veta på ett ungefär och det vet jag inte nu.
Nu vet jag inte om jag bor här eller nån annanstans nästa sommar.
( bilden är älskade ranunklar I en helt fantastisk och lyxig bukett som jag fick av min dotter I maj)
Sen har vi en rätt så dement mamma (utan diagnos från läkare)
Det tar på att lyssna på alla upprepningar och försöka fixa med allt praktiskt till henne.
Det är så olika hur man blir som dement. En del blir bara gulliga och glömska medan andra som vår mamma, blir snarare mera bittra misstänksamma och ofta på dåligt humör.
Det här med diagnos är så galet.
Jag har försökt att kontakta läkaren. Be dem kalla till en rutinkontroll så skulle de själva märka att hon är dement och kunna ta upp om en utredning.
Men de vill att vi ska säga till henne att vi tycker att hon är dement och att hon då själv ska söka om utredning.
Vilken dement gör det då de flesta som en del av sjukdomen förnekar det?
Och att säga nåt sånt skulle göra henne fruktansvärt arg.
Sen vet jag inte om hon själv avbokar tider hon får för det måste vara flera år sedan hon sist träffade en läkare trots att hon borde varit kallad för koll av blodprover iallafall.
Men då är det iofs bara en sköterska hon träffar så det kanske inte skulle vara nån hjälp ändå.
Alltså hur gör man om man har en anhörig som helt klart är dement men som aldrig får någon diagnos och har därför svårare att få den hjälp hon såväl behöver!
De anhörigas sjukdom där varken den dementa eller anhöriga får hjälp.
Inte lätt!
Tänk att juni snart är slut! Inte har vi då haft många soliga dagar hos oss denna sommar.
Kallt har det varit mest bara grå moln och ofta regn. Bara nån enstaka solig dag.
Än har jag inte suttit nåt i vår solstol och det där planerade vinglaset en skön sommarkväll ute på altanen har inte heller blivit av.
Men när jag firade min födelsedag en vecka i förskott eftersom vi var borta över midsommar, då hade vi tur för solen sken hela dagen.
För att vara en vanlig hyreslägenhet så har vi en bra uteplats där alla gäster kunde sitta ute.
Jag gillar också att det finns en liten plätt på baksidan där vi kan ha krukor med tex tomater.
Jordgubbarna blommar också för fullt och det är flera jordgubbar på G.
Tidigare blommade också tulpaner som jag grävde ner i höstas.
Nu har jag istället planterat en svartöga i grytan som jag målade en text på för många år sedan.
Bilden togs i början av juni då tulpanerna fortfarande blommade och slingerväxten inte hade hunnit så långt.
Året innan vi flyttade fick jag en söt stenpartiväxt av min dotter.
En perenn alltså. Den tog jag faktiskt med mig då vi flyttade så nu finns den också i vår lilla hörna.
En lägenhet med balkong skulle inte rymma så många gäster om vi vill sitta ute, men jag skulle då absolut ha en hörna med olika växter att pyssla om även där.
Det kan vara mysigt det också.
Som den här dsöta dahlian i kruka
Jag saknar inte vår trädgård, den var för stor att sköta och låg alltför avsides. Men lite lagomt med växter vill jag ändå ha! Så länge som jag orkar sköta om dem iallafall.
Nu väntar en kort men intensiv tripp till Stockholm som sagt.
Jag stannar bara 3 nätter eftersom de har annat planerat.
Den här gången ska jag få träffa mitt barnbarns farmor för första gången.
Hon och några andra från min svärsons familj är för första gången i Sverige och har rest ända från Taiwan och stannar här i 3 veckor.
Därför blir det inte just nåt besök av barnbarnet hos oss uppe i norr denna sommar.
Men vi får kanske höras på video ibland istället.
Just idag blir det dessutom ett litet firande med allihopa eftersom min äldsta dotter fyller år. Det känns fint att få vara med då!
Ha ett riktigt fint slut på juni månad så hoppas jag att vi hörs snart igen!
// Maria 🌺