lilavioler.blogg.se

Okej. Nu vet ni lite om mina krämpor.  Men förutom det, vad kan jag mer berätta om mig?

När jag skrev i min förra blogg hade jag just flyttat till ett hus på landet. Det var min sambos barndomshem och det var från början inte alls tänkt att vi skulle flytta dit. Det var helt enkelt olika omständigheter som gjorde att det blev så.

Det var en härlig plats med naturen inpå knuten där vi hade skogen och sjön som närmaste granne. Dessutom var det promenadavstånd till havet. En perfekt plats att bo på enligt mig!

Det var också perfekt för min hund som kunde springa lös på den stora gården

Dessutom blev det självklart med många loppisbesök där jag köpte gamla fina saker. Sånt som jag älskar, och allt det gamla passade så bra där.

Men trots att det var så perfekt så längtade jag med tiden alltmer därifrån. Det var tungt att sköta en stor tomt som ständigt behövde skötsel. Det var många byggnader som alla var gamla, flera var byggda på tidigt 1900-tal. Det innebar en massa skötsel så det var jämt fönster som behövde kittas och olika saker ständigt behövde målas.

Sen var det långt till närmaste affär (1,5 mil) så det var mycket planering så allt fanns hemma.

Vägen utanför oss var smal och eftersom vi hade många stugområden i närheten så var det ganska mycket trafik och de flesta körde för fort. Ingen väg där man självklart tog en promenad. Det fanns visserligen en till väg, en grusväg med mindre trafik. Men eftersom det inte fanns några gatlyktor där så blev det inga kvällspromenader där.

Dessutom kände jag mig ofta ensam då vi hade så lite kontakt med folk. Vilket jag egentligen kan tycka vara nånting positivt, men med tiden började jag längta efter ett mera socialt liv. Mycket berodde nog också på att det inte gick några bussar där så när mina barn, som bodde 3 mil från oss och som inte hade bil skulle hälsa på oss blev det totalt 12 mils körande för skjuts till och från oss.

Från början var det bara jag som längtade efter en annan boplats. Det var min sambos barndomshem så självklart kändes det annorlunda för honom, så jag har haft förståelse för att han ville bo kvar.

Men tillslut kände även han att det inte längre var hållbart. Det blev alltför mycket jobb och allt underhåll av alla byggnader drog snabbt iväg ekonomiskt.

Tidigare i livet har jag bott i både lägenhet, bostadsrätt, radhus och hus. Jag har även haft en tid med både hus och sommarstuga. Och jag har alltid trivts bäst i ett eget hus med insynsskyddad tomt. En lägenhet i ett flervåningshus och med en liten balkong kändes inte som ett första hands alternativ

Till en början hade vi planer på ett radhus i eller nära stan. Där det inte behövdes en massa renoveringar och där det dessutom fanns kollektivtrafik i närheten.

Vi ville först hitta det radhus som vi ville ha. Så kunde vi sälja huset när vi hittat vårt nya boende. Nu började vi fundera över vart vi ville bo, en bostad där vi kunde bo tillsammans tills vi blev gamla.

Med tiden började vi tänka om. Om vi framöver skulle känna att vi nog inte ska vara tillsammans längre så blir allt så mycket krångligare och vi båda måste då söka en ny bostad.  Vi har visserligen varit tillsammans i ca 19 år men man vet ju aldrig hur framtiden ser ut.

Dessutom har vi båda två särkullbarn så om nån av oss istället skulle dö så skulle den andra med största sannolikhet behöva flytta eftersom särkullbarn har rätt att få ut sin arvslott direkt och då blir den efterlevande bara ägare av halva bostaden. Det kändes inte tryggt.

Om vi flyttade till en hyresrätt skulle vi inte behöva oroa oss över något sånt. Så länge som hyran var ok kunde den andra bo kvar. Det kanske ändå var ett alternativ.

Det dröjde ett tag tills vi hittade rätt men från april 2024 bor vi nu i en hyresrätt och en ny tid i livet har börjat. En 3:a på bottenplan i ett 2-våningshus. En lägenhet som känns som lite ett radhus så det känns riktigt bra.

Visst finns det nackdelar jämfört med hus. Men fördelarna just nu är så många fler och trots att det är en lägenhet så trivs båda faktiskt bra här. Framförallt trivs jag med enkelheten. Inget att sköta och enkelt att ta sig iväg dit jag vill!

Att vi bor närmare våra vänner och att jag nu dessutom bor närmare min son så vi kan ses oftare känns verkligen värdefullt! Och vi har dessutom min sambos dotter som granne så även han kan ha mer kontakt med sina barnbarn.

Det ska nog bli bra det här!😊

//Maria 🐞